Alltså jag glömde att berätta två saker igår. Dels apropå det här med att jag tvingar alla andra att banta... Det ringde en bekant igår som var glad, stolt o tacksam. Hon hade klarat en viktig milstolpe i sin träning och ville såklart berätta. Hon tyckte att det var tack vare mig. Men det är det ju inte! Jag kan inte springa åt någon! Men jag kan visa att det går när peppa! Ett lysande exempel på vad jag vill uppnå med mitt 'tvinga banta', att någon blir glad o stolt o mår bättre!
glömde också berätta att när jag kom tillbaka efter träningen igår o Jocke såg mig, blev han superglad! Han tjoade o log med hela ansiktet o ålade så fort han kunde fram till mig :-) han skrattade högt när ja tog upp han o krama han! Första gången jag märkt så tydligt att han blev så glad att se mig :-) nu ska vi klä oss o åka på samhället! Tjo!
